Lulablue

Jag tror att det smartaste just nu är att smälta in i samhällets breda flod och tro att man simmar med,

att man inte alls förlorar kontrollen på sina fenor som är alldeles för små eller för stora för en själv. Man nöjer sig med att tugga gräs på åkerns stora plattform, tillsammans med de andra. Följer gärna med när någon annan bestämmer. Man ser inte så långt från ett träd, om man tänker efter. Nog längtar jag dit. Men vad har jag sett som

är så spännande, så triggande att jag inte riktigt tagit steget än.