Lulablue

Det var en gång två små löften, till för mig och ett till dig
Fanns för att visa, fanns för att klara av mörka nätter i December
Kommer dom klara, kan dom besvara varandras ord, lika med tre
Fast än tiden har gått, och tiden har bestått av varandras rikedom om att bara sitta still
Nu finns det tid att förklara eller bara försvara, något man sa igår.

För inte är det så lätt att sudda ut
 så lätt att ta ett slut
när man inte ser vad man
egentligen har vad man egentligen var vad man egentligen tar

Ännu en gång har hon seglat ut på öppen mark utan något skydd
Ännu en gång har han sagt att det finns något kvar
Att hon inte ska bli kvar
Nog tror dom på själva och dom vet att tiden har gått
och allting blir som nytt
Men hur ska hon förklara när hon känner sig som bara
något som blev kvar

Om han inte öppnar, kliver ur och visar vägen
 till en mark som faktiskt står rätt still
aldrig blir det samma sak när man försöker en gång till.
Aldrig blir det samma sak när man känner en gång till.


lulablue.